Jag har varit borta några dagar, har seglat över hisnande äventyrshav med ljudet av vitt skum mot kroppen. Det är inga nya perspektiv eller vidder, bara välbefinnande och salt. Bara vind och segel och de rasande vattenmassorna som kastar sig mot klipporna och rör upp skum, till attack mot vinden. Nakenhet och kraft. Min kropp vibrerar, osynligt och med nästan samma styrka som när hennes läppar snuddar vid min hud. Det är känslan.

Nu är jag hemma, utmattad. Har torkat saltvatten i fickorna och vågskvalp gömt i håret. Det flyter ut över kudden och vaggar mig till sömns. Jag tänker på stormfåglar.