Anonyma hjärtslag får svindel och faller huvudstupa som euforivirvlar och förvirringsloopar och de dunslandar på mina tår tillsammans med korsochtvärsorden och betongvalarna och de letar sig in under rödhuvudhåret och kryssar mellan akvarellsilhuetter och vattenkaskader och jag sätter molnen i halsen när de detonerar mellan mina fingrar i ett regn av utansvarsfrågor och den imaginära tillvaron expanderar lika mycket som tågvåren ickeexisterar och leksaksimploderar och det är inte det att jag är okontrollerat ofelbar men jag hatar när du får orden att fastna mellan mina tänder och mina tänder att ramla i mina händer och jag ska halshugga logiken och kilometerrättvisan för sin tillitsfullhet och otillräcklighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
tänk att du skriver finare än poeten jag såg på en liten scen i vintras. tänk att det du skriver låter bättre, känns bättre än något jag hört på länge. mellanslag har en oväntad effekt på hur saker uppfattas.
SvaraRaderaskicka in till ponton! nu! puss! <3
SvaraRaderaJag gillar dina ord och meningarna du bildar med dem.
SvaraRaderaFörlåt för att... Jag är en skum människa. Ibland tror jag att ni pratar om mig som ni pratar om Dante. Det gör mig lite ledsen, när jag tror så. Jag hoppas inte att det är så, dock.
Du skriver så fint. Så himla fint.
SvaraRaderatänker att vilken himla himla tur att jag hittade hit och att varför har jag inte gjort det tidigare? dina ord är guld
SvaraRadera