Jag visste att världen inte fick plats på papper, men skrev om den ändå. Stoppade ned tusen sidor handskriven totalförvirring, i alla regnbågens färger, i ett kuvert. Två frimärken. Par avion. Tänkte att hjärtat kanske inte drunknar där, att hennes stad inte är lika full av vatten som min. Att det fanns plats för explosioner, känslovattenfall och snöstormar utan snö. I den här staden bor valar. Sväljer människor och känslor. Och orden svämmar över, men faller bara ned på golvet.
tisdag 23 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
äntligen.
SvaraRaderaoch har svaret hittat fram än?
SvaraRadera♥