Just take me anywhere in the world tonight

Jag påbörjar mina rader om pistolskott i hjärtat, grus i ögonen och känslor större än Göteborg. De som man helst skulle bära i en påse vid sidan av om man kunde, men som nu för tiden bor i hjärtat och använder ögonen som flyktväg. Jag försöker skriva om att snubbla och hur det känns att samtidigt gå isär och sitta ihop mer än någonsin. Om hur läppar känns mot ögonlocken och hur hjärtslag låter genom huden.

Men jag får inte fram ett ord och pappersbollarna blir till snödrivor.

Fröken E

Hon kom till mig på cykel och till låtar om fritt fall och tonårsrum klippte vi ord ur tidningar, åt nybakt bröd och drack citronte. Hon berättade om traktorer och sitt nya nästanhem och jag berättade om saknaden och räkor, medan vi spelade frågespel och turades om att rita på en servett. Ibland pratade vi inte alls och de stunderna slapp jag höra min nya röst som egentligen inte alls passar i min mun. Alldeles för tidigt snörde hon på sig sina kängor igen, kramade mig länge länge och försvann i mörkret.

Jag tycker om henne. Mycket.

Kärlek

Jag vill skriva om kärlek. Den som kan döda hjärtslag och få inälvor att vilja kasta sig ut mot rymden. Jag vill skriva om kärlek som får ögonen att tro på det blå i himlen och som får skorna att tappa bort marken. Den som gått i förbund med asfalten och gör natten sällskap mellan lakanen. Den som vet vad som finns i springorna mellan gatstenarna och vad som gömmer sig i utrymmet mellan revbenen. Den som aldrig lärde sig flyga, men hittade på andra sätt att ta sig upp på taken.

L' Exposition Universelle de 1900 à Paris

Mitt Gullbergskajparadis.

Jag och fina Ylva åkte till Gullbergskaj. Där klättrade vi på båtar och reportagetecknade och allt var fint. Sedan drack vi te och delade på världens största muffin. Det var också fint ♥