Jag andas solig höstluft. Den fyller mina lungor med orangea löv och blå himlar. Tränger undan vattnet som hotat att dränka mig så länge. Jag steppar på asfalten, gör piruetter och känner löven som faller ned och lägger sig till rätta på min basker innan jag skakar dem av mig igen. I mina vinterkängor tar jag ett steg i rätt rikting; mot solen bakom de snart kala grenarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du skriver så ofattbart vackert.
SvaraRadera